møtested
Vi viser kunst i rom hvor publikum, kunstner og verk møtes som likestilte partnere. Deltagelse og dialog muliggjøres gjennom en bevisst tilrettelegging som kan åpne opp for gjensidig berøring.

å la stillheten få tre fram
For å ta vare på stillheten oppfordrer vi til un-plugged opptredener når mulig. Rommene i Esviken har en fantastisk akustikk og stillheten som sitter i veggene inviterer til en skjerpet oppmerksomhet, tilstedeværelse og lydhørhet fra både publikum og kunstner. Hvordan kan vi ta i bruk kroppen som avsender eller mottaker i slike rom?

verdier
Vi ønsker å ha et bevisst forhold til hvilken verdi vi tillegger det vi foretar oss, gir eller tar i mot, og spør åpent hva prisen er på et dikt som kan røre hjertet, et deilig måltid delt i fellesskap med andre eller prisen på et rom som kan åpne opp for et møte med stillhet? Det finnes ingen entydige svar på dette, våre priser fastsettes derfor av den enkelte etter eget hjerte og betalingsevne.

Ingen av våre visninger hadde faste priser i fjor høst, vi oppfordret i stedet publikum til selv å kjenne etter og sette en verdi på det de tok i mot. Dette er jo noe vi ikke er trenet i, fra barnsbein av er vi lært opp til å innrette oss etter alle mulig regler og systemer i stedet for å kjenne etter hva som er riktig for den enkelte. Vårt verdieksperiment gikk derfor over all forventing, og dette er en profil vi kommer til å fortsette med.

synliggjøring
Programmet legges ut på vår hjemmeside, vi sender ut nyhetsbrev til alle påmeldte og melder våre aktiviteter til lokal- og rikspresse.

kunstnerisk programgruppe
Følgende personer hjelper oss med å sette sammen det kunstneriske programmet:

ERLING G. GULDBRANDSEN, musikkviter og professor ved Universitet i Oslo

INGERANNA KROHN-NYDAHL, filmregissør i Amida Produksjoner as

GEIR JOHNSON, komponist og leder av Ultimafestivalen

KARI ANNE VADSTENSVIK BJERKESTRAND, danser og koreograf

SISSEL LILLEBOSTAD, billedkunstner og leder for kuratorutdannelse ved Kunsthøgskolen Bergen

TONE HØDNEBØ, forfatter og studentveileder ved Litterär Gestaltning ved Universitetet i Göteborg

---

ORD TIL INSPIRASJON:

Rumi - stillhet i sufidiktingen

Sufi-dikteren Rumi (1207-73), hedret stillheten i sin diktning. I persisk diktning refererte dikteren ofte til seg selv som en signatur på slutten av diktet. Rumi derimot, konkluderte fem hundre dikt med khamush, stillhet. I hans diktning var stillheten den egentlige kilden.

I persisk poesi refererer poeten ofte til seg selv på slutten av
diktet med en form for signatur. Rumis måte å gjøre dette på
var i stedet å referere til Sham eller til stillheten. Han gir poesien
tilbake til dens opphav, inkludert tomheten etterpå som en del
av diktet. Fem hundre oder avslutter med khamush, stillhet.
Rumi er mindre interessert i språk, mer henvendt til kilden til
språket. Han fortsetter å spørre Husam: ”Hvem skaper denne
musikken?” Noen ganger gir han ordet til den usynlige fløytespilleren:
”La musikeren avslutte dette diktet.” Ord er ikke viktige i seg selv,
men som resonans for et senter. Rumi har en hel teori om språket
basert på rørfløyten (ney). Under alt vi sier, og innenfor hver tone
fra rørfløyten, ligger en lengsel etter rørmarkene. Språk og musikk
er mulige bare fordi vi er tomme, hule og adskilt fra kilden. Alt
språk er en lengsel hjem. Hvorfor finnes det ikke en alternativ
tonalitet, spør han, en tone som priser håndverkerens evne, dette
som gjorde det mulig for den tomme sylinderen å bli en fløyte,
denne sofistikerte menneskelige formen med dens ni hull?

COLMAN BARKS, oversetter av Rumis dikt fra persisk til engelsk,
her oversatt til norsk av HELLE BJERKAN

FLUXUS
billedkunstner Anna Widén skriver:

Som konstnärer saknar vi paradoxalt nog ofta en arena där flyktiga
idéer och experiment kan ta form i all enkelhet. Spontana idéer kan
leda vidare till större nedslag eller försvinna in i mängden av tankar.
Ett av målen med att samlas i Esviken kan vara experimentet. Ett
annat är leken och allvaret i det att vara en skapande individ bland
andra skapande. Det viktigaste är ett öppet rum för nya och gamla
upptäckter, där nuet spelar den största rollen.

Atmosfären i Esviken och sammanhanget som STILLSCAPE ger till platsen,
inbjuder till funderingar. Utifrån vilka platser skapar jag? När skapar
jag och var? Vilka tankar kommer under fysisk aktivitet, vilka kommer
i stillhet, vilka kommer under själva skapandet? Vad framkallar denna
platsen hos mej? Fluxus lever innuti många av mina skapande processer,
men kanske bara som en språngbräda ut till något mer komplext och
genomarbetat. Vad händer om jag sätter denna omedelbarhet i fokus
tillsammans med flera andra likasinnade? Esviken erbjuder en mötesplats
med inneboende koncentration, där den lilla tanken kan komma.

Flu´xus, konstnärlig rörelse under främst 1960- och 70-talen som
återupplivade idéer från dadaismen och ifrågasatte konstnärliga normer
och värderingar. F. ville bryta ned gränserna mellan musik, litteratur,
bildkonst etc. för att fritt kombinera de konstnärliga uttryckssätten.
Samtidigt ville rörelsen överbrygga klyftan mellan konst och liv och
mellan konstnärerna och publiken. Detta mål försökte man uppnå
genom att betona det improvisatoriska och tillfälliga i konsten, vilket
manifesterades vid diverse happeningliknande föreställningar i vilka
publiken ofta var medagerande. F. var en antielitistisk och anarkistisk
rörelse som grundades 1961 i New York av George Maciunas och
överfördes till Europa året därpå. Där anordnades sedan Fluxusföreställningar
av skiftande slag i en lång rad städer. Bland deltagarna i dessa arrangemang
kan nämnas Nam June Paik, Wolf Vostell, Emmett Williams (f. 1925),
Alison Knowles (f. 1933), Dick Higgins (1938–98), Arthur Köpcke, Ben Vautier,
Robert Filliou, Joseph Beuys, Yoko Ono, danskarna Eric Andersen (f. 1943)
och Henning Christiansen samt svensken Bengt af Klintberg.
(Om FLUXUS ur Nationalencyklopedin)

Tommy Sørbø, kunsthistoriker:

Men til alle dere som fortviler over
at det ikke lenger er mulig å lage
farlig kunst i Norge i dag. Det går
an å skaffe seg et farlig kunstsyn.
Prøv for eksempel følgende: Mal
et bilde, skriv en roman eller
symfoni, og erklær at verket ditt
rommer eviggyldige verdier.
Påstå at det ikke avhenger av
konteksten, men at det har en
essens som verken språk,
historie, psykologi, kuratorer,
kulturministre, målgruppe eller
mote kan påvirke. Sitér Petter
Dass, men skift ut Gud med
Kunst: "Kunst er kunst om alle
land lå øde./ Kunst er kunst om
alle mann var døde."

TOMMY SØRBØ (utdrag) i Klassekampen etter Kulturrådets Årskonferanse om Farlig kunst nov 2008

Tone Hødnebø:

ET BIBLIOTEK med én million bind
kan komprimeres slik at det får plass
på den ene halvparten av skrivebordet.
Encyklopedien kan reduseres
til størrelsen på en fyrstikkeske

og jeg slipper ikke unna
den teknologiske utvidelsen
eller hjernen, kroppen og sansene
men fornuften drømmer
nesten homerisk.

TONE HØDNEBØ, Nedtegnelser, Kolon Forlag 2008

(Opprettet 05.04.09)

---

(Foto: Terje Nordby, åpningsforestilling Esviken 2008)

---